Ja - bygg ut kärnkraften!
Kärnkraft är ett överlägset alternativ till alla de energikällor som finns tillgängliga idag. Kärnkraftverk producerar enormt mycket och billig energi. Dessutom är det en väldigt ren energikälla i den meningen att inga ämnen släpps ut i naturen, till skillnad från t ex förbränning av olja som ger upphov till växthusgaser och andra miljöfarligheter.
De som är emot kärnkraft har egentligen bara ett "bra" argument att komma med - att konsekvenserna blir ödesdigra om det sker en olycka. Men med dagens moderna teknik är det otroligt osannolikt!
Kärnkraft är lösningen på våra energiproblem. Hoppas att alliansen fattar ett bra beslut i frågan.
Ring P1?
Ring P1 är ett av SR:s roligaste program. Folk som ringer dit är ju i många fall idioter! Extra kul blir det när programledaren driver lite med de som ringer in, som när han ställer frågor de inte kan svara på...
Idag var det en tant som ringde in och klagade över att ett svenskt företag hyrt mark i Tanzania för etanolproduktion. Hon menade att detta är fel eftersom invånarna i det afrikanska landet inte förstår hur företagets närvaro kommer att påverka dem. Insinuerar hon att de inte kan tänka själva??
Det är synd när folk inte förstår vilka signaler de sänder ut.
Förfrysningsfläckar!
Men hursomhelst, nu till saken. När jag kollade mig i spegeln då jag kom hem upptäckte jag två stora, vita förfrysningsfläckar på kinderna! Snacka om läskigt! Som tur var försvann de efter ett tag inne i värmen, men jag var ändå ganska uppskakad resten av kvällen.
Nu har jag bestämt mig för att 4 minusgrader är den kallaste temperaturen jag tänker träna i. :)
Spara pengar - köp ingenting!
Jag bestämde mig därför att inte köpa någonting på en månad. Alltså inte ett skit. Inga kläder, inga tuggummin och inget godis. Och nu har den tiden gått, och till och med lite till! För närvarande är jag inne på min 36:e dag. Och det går hur bra som helst.
Köpstoppet har fått mig att börja fundera på behov och konsumtion. Och jag har insett att jag faktiskt inte blir lyckligare av prylar. Och varför skulle man? Om det vore så skulle ju överkonsumtionen i samhället inte existera... Det är snarare så att jag får en kick av att spara mina pengar :).
Så spara mer!
Om mina löparambitioner, jogg.se och runner's high
Sen kom dessvärre vintern och jag gjorde ett avbrott i träningen. Var ju ganska kallt ute och mitt i juletider kände jag mig inte så motiverad att snöra på mig skorna och sticka ut.
Nu har jag i alla fall börjat igen. Och det går kanon! Hittills har jag sprungit drygt 40 km i januari, och som tur är har jag kvar det mesta av den kondition jag hade i somras. Men till skillnad från då känner jag mig faktiskt ännu mer motiverad nu: Jag har nämligen upptäckt jogg.se! Hur kunde jag klara mig utan den förut? Där kan man mäta upp alla sina rundor och därmed veta exakt hur lång tid man springer, räkna ut hastigheten, skriva in alla ens träningspass, kolla andra löpares träningsvanor och läsa om löpning i forumet. Varje gång jag går in och kollar känner jag mig inspirerad till att ta en joggingrunda. Sen är det självklart peppande att ser hur summan av de kilometer man sprungit ständigt ökar...
Innan jag började springa regelbundet irriterade jag mig alltid över hurtiga människor som talade om hur "skönt" det är att springa. "Säkert", tänkte jag och blev smått sur. "Att springa är ju bara sjukt jobbigt". Men nu fattar jag verkligen vad dom menar. Jag får en kick av att springa. Jag känner mig lätt, stimuleras över att känna kroppens system jobba för fullt och se marken flyga fram under mig. Ibland kommer jag in i ett nästintill meditativt tillstånd, där det känns som att alla problem är långt borta och det är lätt att leva i nuet.
Jag har upplevt "runner's high". Och det är underbart. Så underbart att jag skulle vilja uppmana alla människor att börja löpträna. Men det gör jag inte för då skulle de se mig som en av alla det där hurtiga människorna som tycker det är så "skönt att springa...
Så förutom detta, varför tränar jag egentligen? Jag vill må bra, inte dö en förtidig död och se bra ut. Bli stark, slank och smidig. Jag tycker faktiskt att det är ganska intressant det här med anledningar till att motionera. Varför är vissa mer acceperade än andra? Varför är det mer okej för en överviktig 50-årig gubbe att försöka gå ner några kilo än en tonårstjej som vill se snygg ut i en bikini till sommaren(för att parafrasera metro i veckan)? Inte för att jag vill gå ner i vikt, det vore rent sjukligt, men ändå? Tycker det är värt att tänka på.
Händelser i tunnelbanan
Jag åker tunnelbana varje dag. Har oftast inte så mycket annat att göra än att studera mina medtrafikanter. Tunnelbanan är ju egentligen en helt idealisk plats för denna sysselsättning - en väldigt heterogen grupp människor samlas på en liten yta. Jag kollar på gamla rynkiga tanter, medelålders arbetande personer, alkisar, tonårstjejer, tiggare och lite då och då min egen spegelbild i de svarta fönsterrutorna. Och när tillfälle ges nån snygg kille också.
Men i alla fall. Igår när jag åkte satt jag i en sån där ny vagn - en med färre sittplatser och en massa gula stänger. Vid Danderyds sjukhus gick det på två underliga typer som betedde sig helkonstigt. Dom var helt skakiga, stirriga och hade svårt att slappna av. Kan tilläggas att båda hade långt svart hår och lite rockiga kläder och jag tänka mig att dom arbetade med musik eller nåt liknande. Jag tror att det vore bra för de flesta att se hur knark påverkar människor till sättet.
Dom kom mig att tänka på en liten episod som utspelade sig för ett par veckor sedan. Jag och mamma var på väg in till stan för att gå på bio. Förutom oss satt det i ena ändan av vagnen en gubbe och i den andra en man och någon som såg ut att vara hans flickvän. Dom hade också med sig sin hund och ett antal systemetkassar. När sedan tåget började åka reste sig mannen upp och började gå mot gubben. Han gick fram och petade på honom varvid den andra ropade "LÄGG AV". Mannen kuffade gubben ännu mer, hunden började skälla och stämningen blev allt annat än trevlig. Mitt i allt satt alltså jag och mamma och försökte låtsas som om vi inte fanns. Att båda var ganska rädda är kanske onödigt att tillägga. Kanske skulle alkisen ge sig på oss?
Men hela händelsen fick mig att börja fundera. Sånt här händer i princip aldrig mig. Jag lever ett ganska tryggt liv, isolerat från våld och hemskheter. Det som jag fick uppleva är antagligen typ -40 på en skala 1-100 över världens hemskheter. Och det här fick mig att bli skiträdd! Men på något sätt fick det mig också att kunna föreställa mig hur andra människors vardag ser ut. Det var utvecklande för mig.
