Om mina löparambitioner, jogg.se och runner's high
Egenligen var det förra sommaren jag började springa på allvar. Visst var det lite motigt ibörjan, men det kändes ändå ganska naturligt eftersom både min mamma och pappa löptränar regelbundet. Sprang faktiskt ganska ofta, i alla fall 3 gånger i veckan, och som naturaren jag är tog jag tid på alla mina rundor och sparade i min mobil.
Sen kom dessvärre vintern och jag gjorde ett avbrott i träningen. Var ju ganska kallt ute och mitt i juletider kände jag mig inte så motiverad att snöra på mig skorna och sticka ut.
Nu har jag i alla fall börjat igen. Och det går kanon! Hittills har jag sprungit drygt 40 km i januari, och som tur är har jag kvar det mesta av den kondition jag hade i somras. Men till skillnad från då känner jag mig faktiskt ännu mer motiverad nu: Jag har nämligen upptäckt jogg.se! Hur kunde jag klara mig utan den förut? Där kan man mäta upp alla sina rundor och därmed veta exakt hur lång tid man springer, räkna ut hastigheten, skriva in alla ens träningspass, kolla andra löpares träningsvanor och läsa om löpning i forumet. Varje gång jag går in och kollar känner jag mig inspirerad till att ta en joggingrunda. Sen är det självklart peppande att ser hur summan av de kilometer man sprungit ständigt ökar...
Innan jag började springa regelbundet irriterade jag mig alltid över hurtiga människor som talade om hur "skönt" det är att springa. "Säkert", tänkte jag och blev smått sur. "Att springa är ju bara sjukt jobbigt". Men nu fattar jag verkligen vad dom menar. Jag får en kick av att springa. Jag känner mig lätt, stimuleras över att känna kroppens system jobba för fullt och se marken flyga fram under mig. Ibland kommer jag in i ett nästintill meditativt tillstånd, där det känns som att alla problem är långt borta och det är lätt att leva i nuet.
Jag har upplevt "runner's high". Och det är underbart. Så underbart att jag skulle vilja uppmana alla människor att börja löpträna. Men det gör jag inte för då skulle de se mig som en av alla det där hurtiga människorna som tycker det är så "skönt att springa...
Så förutom detta, varför tränar jag egentligen? Jag vill må bra, inte dö en förtidig död och se bra ut. Bli stark, slank och smidig. Jag tycker faktiskt att det är ganska intressant det här med anledningar till att motionera. Varför är vissa mer acceperade än andra? Varför är det mer okej för en överviktig 50-årig gubbe att försöka gå ner några kilo än en tonårstjej som vill se snygg ut i en bikini till sommaren(för att parafrasera metro i veckan)? Inte för att jag vill gå ner i vikt, det vore rent sjukligt, men ändå? Tycker det är värt att tänka på.
Sen kom dessvärre vintern och jag gjorde ett avbrott i träningen. Var ju ganska kallt ute och mitt i juletider kände jag mig inte så motiverad att snöra på mig skorna och sticka ut.
Nu har jag i alla fall börjat igen. Och det går kanon! Hittills har jag sprungit drygt 40 km i januari, och som tur är har jag kvar det mesta av den kondition jag hade i somras. Men till skillnad från då känner jag mig faktiskt ännu mer motiverad nu: Jag har nämligen upptäckt jogg.se! Hur kunde jag klara mig utan den förut? Där kan man mäta upp alla sina rundor och därmed veta exakt hur lång tid man springer, räkna ut hastigheten, skriva in alla ens träningspass, kolla andra löpares träningsvanor och läsa om löpning i forumet. Varje gång jag går in och kollar känner jag mig inspirerad till att ta en joggingrunda. Sen är det självklart peppande att ser hur summan av de kilometer man sprungit ständigt ökar...
Innan jag började springa regelbundet irriterade jag mig alltid över hurtiga människor som talade om hur "skönt" det är att springa. "Säkert", tänkte jag och blev smått sur. "Att springa är ju bara sjukt jobbigt". Men nu fattar jag verkligen vad dom menar. Jag får en kick av att springa. Jag känner mig lätt, stimuleras över att känna kroppens system jobba för fullt och se marken flyga fram under mig. Ibland kommer jag in i ett nästintill meditativt tillstånd, där det känns som att alla problem är långt borta och det är lätt att leva i nuet.
Jag har upplevt "runner's high". Och det är underbart. Så underbart att jag skulle vilja uppmana alla människor att börja löpträna. Men det gör jag inte för då skulle de se mig som en av alla det där hurtiga människorna som tycker det är så "skönt att springa...
Så förutom detta, varför tränar jag egentligen? Jag vill må bra, inte dö en förtidig död och se bra ut. Bli stark, slank och smidig. Jag tycker faktiskt att det är ganska intressant det här med anledningar till att motionera. Varför är vissa mer acceperade än andra? Varför är det mer okej för en överviktig 50-årig gubbe att försöka gå ner några kilo än en tonårstjej som vill se snygg ut i en bikini till sommaren(för att parafrasera metro i veckan)? Inte för att jag vill gå ner i vikt, det vore rent sjukligt, men ändå? Tycker det är värt att tänka på.
Kommentarer
Postat av: Josse
uppdatera mera!! :D
Trackback
