Händelser i tunnelbanan
Jag åker tunnelbana varje dag. Har oftast inte så mycket annat att göra än att studera mina medtrafikanter. Tunnelbanan är ju egentligen en helt idealisk plats för denna sysselsättning - en väldigt heterogen grupp människor samlas på en liten yta. Jag kollar på gamla rynkiga tanter, medelålders arbetande personer, alkisar, tonårstjejer, tiggare och lite då och då min egen spegelbild i de svarta fönsterrutorna. Och när tillfälle ges nån snygg kille också.
Men i alla fall. Igår när jag åkte satt jag i en sån där ny vagn - en med färre sittplatser och en massa gula stänger. Vid Danderyds sjukhus gick det på två underliga typer som betedde sig helkonstigt. Dom var helt skakiga, stirriga och hade svårt att slappna av. Kan tilläggas att båda hade långt svart hår och lite rockiga kläder och jag tänka mig att dom arbetade med musik eller nåt liknande. Jag tror att det vore bra för de flesta att se hur knark påverkar människor till sättet.
Dom kom mig att tänka på en liten episod som utspelade sig för ett par veckor sedan. Jag och mamma var på väg in till stan för att gå på bio. Förutom oss satt det i ena ändan av vagnen en gubbe och i den andra en man och någon som såg ut att vara hans flickvän. Dom hade också med sig sin hund och ett antal systemetkassar. När sedan tåget började åka reste sig mannen upp och började gå mot gubben. Han gick fram och petade på honom varvid den andra ropade "LÄGG AV". Mannen kuffade gubben ännu mer, hunden började skälla och stämningen blev allt annat än trevlig. Mitt i allt satt alltså jag och mamma och försökte låtsas som om vi inte fanns. Att båda var ganska rädda är kanske onödigt att tillägga. Kanske skulle alkisen ge sig på oss?
Men hela händelsen fick mig att börja fundera. Sånt här händer i princip aldrig mig. Jag lever ett ganska tryggt liv, isolerat från våld och hemskheter. Det som jag fick uppleva är antagligen typ -40 på en skala 1-100 över världens hemskheter. Och det här fick mig att bli skiträdd! Men på något sätt fick det mig också att kunna föreställa mig hur andra människors vardag ser ut. Det var utvecklande för mig.
